Inom matematiken definieras ordet skillnad som differens. Differens = skillnaden mellan två tal (eller termer som den rätta benämningen av tal är i det sammanhanget). 2-1 = liten skillnad. 2 000 000-1 = stor skillnad. Inom matematiken finns även differens inom mängdteorin. Differensen (mängddifferensen) mellan två mängder A och B är mängden av alla element som finns i A men inte i B. Mängddifferensen kan uttryckas med hjälp av snitt och komplement enligt
. Differensen mellan A och B skrivs A - B eller A \ B. Av definitionen förstår man att för alla A gäller A \ ø = A och A \ A = ø. Eller? Förstår man verkligen det? Även om differensen i detta nyss beskrivna sätt att räkna skulle vara liten, så känns den väldigt mycket krångligare att ta till sig än exemplet med 2 000 000-1. Må så vara att skillnaden i det sista exemplet är gigantiskt mycket större, men man förstår i alla fall vad det handlar om. Tänk om vi kunde göra likadant i verkligheten och strunta i om skillnader är stora eller inte. Tänk om vi bara kunde fokusera på att acceptera den fakta som levereras istället för att fokusera på hur stor skillnaden är.
Skillnad i:
- musiksmak
- politisk åsikt
- längd
- etnisk etnicitet
- yrkesval
- matpreferenser
- klädstil
- storlek
- livserfarenhet
- ålder....
Det finns så otroligt många skillnader att till sig i livet. Vissa lägger man knappt märke till, det fungerar liksom på nåt sätt ändå. Automatiskt. Musiksmak är en sådan sak. Kan någon, med handen på hjärtat, säga att hon/han nyligen tänkt: "Hur kan du, som lyssnar på xx, umgås/vara tillsammans med nn som lyssnar på xx?" Idag är DJ-stjärnor tillsammans med rockkillar, popsnören tillsammans med trancenördar. Är det något som allmänheten ser som ett problem? Nej. Vi förstår att kärleken ligger bortom dessa skillnader. Vi förstår att det inte var musiken som förde dom samman, vi förstår att dessa personer har sett personerna bakom skillnaderna emellan dom. Musiken är en del av deras personlighet, men det är inte hela deras person. Det finns en person bakom ytan, bakom skillnaden.
Förra året kom det ut en svensk film som heter "Fyra år till". Den handlar om en man på Regeringsnivå som blev förälskad i en annan man. Det roliga med den filmen var att det inte var själva gay-situationen som var i fokus, utan att han blivit kär i en man som tillhör ett av oppositionspartierna. I filmen lyfte man fram att just detta var ett större problem än det faktum att det var två män som blivit förälskade i varandra. Visst, det var en film, fiction, kalla det vad ni vill. Men faktum är att det nu har kommit ut en verklig version av filmen. Socialdemokraten Irene Wennemo och Folkpartiets Annelie von Zweigbergk har nu, sedan en lång tids nära vänskap, förlovat sig. Har ni sett några stora rubriker om detta? Jag har i alla fall inte gjort det...
Jag har en bekant som är lång som en flaggstång. Ja, nästan i alla fall... Han är i alla fall den längsta personen jag har mött IRL. Hans flickvän är nog å andra sidan den kortaste vuxna person jag är bekant med. Hon är dvärg och når ungefär till hans midja. Jag hoppas över alla kommentarer om att han har ett guldläge med denna längdskillnad... Faktum kvarstår att de drar till sig en hel del blickar när de visar sig tillsammans. Det är oundvikligt, längdskillnaden på ca 120 cm är påtaglig. Men skulle någon komma på tanken och ifrågasätta deras förhållande pga detta? Inte vad som kommit till min kännedom...
Etnisk etnicitet... Inget land i världen har väl så stort fokus på denna "rasblandning" som USA. År efter år har vi fått ta del av hur stora, påstådda, problem denna skillnad skulle innebära. Människor som blivit ratade av sina familjer p.g.a. att de älskar en person som inte har samma "blod" som dom har. Även här i Sverige har vi tyvärr fått ta del av problematiken i och med hedersmord etc. Vi tar del av nyheterna och förfasas över hur dessa människor resonerar och agerar. Vi kan inte i vår vildaste fantasi förstå hur man kan driva någon till att ta sitt liv, ha ihjäl någon p.g.a. felaktig kärlek. Vi lägger fokus på religionen hos personerna som har agerat fel. Vi säger Usch och Tvi åt dessa och säger "så skulle minsann inte vi agera".
Yrkesval. Hur många akademiker har inte relationer med "arbetare" i det här landet? Personligen har jag, statsanställd på Sveriges kanske näst mest hatade myndighet, varit gift med en person som innerligt hatar allt som har med staten att göra. Vi är förvisso inte gifta längre, men det var absolut inte våra skillnader i yrkeslivet som var orsaken till skilsmässan. Akademiker, bonde, industriarbetare... Vad spelar det för roll? Jag kan sätta mitt liv på att det exempelvis finns bönder som är "smartare" än vissa akademiker, att dessa personer har betydligt mycket djupare och utvecklande samtal med sina partners än vad två akademiker inom helt olika branscher har. Ifrågasätter vi någonsin något sånt? "Hur kan du, advokaten, vara tillsammans med industriarbetaren på SSAB"?
För några dagar sedan lyssnade jag på radion där problematiken med att vara vegetarian och leva tillsammans med en köttätare kom upp. Dom berättade att dom hade kompromissat om att inte ha något kött i hemmet när vegetarianpartnen var hemma, men att vegetarianpartnern inte förbjöd sambon att äta kött. Samma dilemma kom upp med ett par när den ena partnern var nykterist och den andra konsumerade alkohol. Dom kompromissade - det är okej att du dricker alkohol, men jag vill inte ha det i vårt hem när jag är hemma. Inget utav paren såg det som ett problem, och jag kan nästan sätta mitt liv på att ingen skulle ta upp just den skillnaden som en orsak till att dom inte skulle kunna leva tillsammans.
Jag hoppar över några punkter och angriper den punkt som jag egentligen vill fokusera på i det här inlägget...åldersskillnader.
Ålder är en siffra som anger hur länge du funnits till. Det är inte en siffra som påvisar erfarenhet, mål i livet, personlighet, eller hur väl du passar ihop med en annan människa. Visst finns det vissa begränsningar i åldern. Det ska vara lagligt att ha en relation med personen ifråga. Men när båda parterna är i vuxen ålder, när är det då rätt att säga att åldersskillnaden är för stor? En släkting till mig var gift med en man som var 20 år äldre än henne. När en annan släkting gick bort och det var begravning för honom pratade jag lite med henne om hur hon hade upplevt åldersskillnaden som var mellan dom. Hon sa : "Visst finns det folk som har haft åsikter, speciellt då vi var yngre, men jag har aldrig sett åldern som ett problem. Jag älskade honom för den han var och vi hittade varandra på vår egen nivå. Självklart har jag alltid varit medveten om att han troligtvis skulle gå bort före mig, men det har jag aldrig sett som ett hinder. Jag älskade honom för att han var den han var och jag såg aldrig hans ålderdom som en börda. Han var en person som jag delade mitt liv med och den tid vi fick tillsammans var så värdefull att det är värt att sitta här som änka nu. Jag kan se tillbaka på vårt liv tillsammans som lyckligt och ärligt, och det är det som är det viktigaste för mig."
Den släkting som sa detta är djupt religiös. Hon ber varje kväll, och hon har mer än en gång påmint mig om att hon ber lite extra för mig varje kväll. Om det är pga min sjukdom eller min läggning har jag inte frågat henne, men jag tycker att hennes inställning är så genuin och äkta. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka - "Om hon, den mest überkristna människa jag har i min omgivning, kan se så öppet på skillnader...varför ska det då vara så svårt att få det att bli en gängse syn?"....
....svaret på det tror jag är ovana. Precis som olika musiksmak var under tidigare årtionden, eller som andra olikheter varit genom tiderna. Jag kom ut som homosexuell 1997. Då var man, som boende i en liten kommun på västkusten, väldigt ensam om detta vill jag lova. Jag sågs som en spetälsk, som nåt katten släpat in och man inte riktigt visste vart man skulle göra av. Det var jobbigt. Det var skitjobbigt, rent ut sagt. Just då var jag nog dock för ung för att riktigt förstå exakt hur jobbigt det var. Det är först nu som den där känslan av att inte riktigt duga verkligen går in i hjärtat. På ett obra sätt.
Jag kan inte ändra på min ålder. Jag kan varken göra mig yngre eller äldre, hur mycket jag än vill. I vissa lägen i livet får man höra att man "borde veta bättre med tanke på åldern". I samma ålder kan man få höra "du är så ung, du vet inget om livet". Är det konstigt om man blir förvirrad? Är jag gammal? Är jag ung? Är jag klok? Eller vet jag ingenting?
Kan vi inte komma överrens om en sak? Kan vi inte bara se varandra för de personer som vi faktiskt är? Kan vi inte kasta alla epitet, alla förutfattade meningar, alla fokuseringar på de siffror som vi belastades med i samband med födelsen? Kan vi inte bara vara glada för de möjligheter som livet ger oss, att vi gläds åt den där 27-åringen som fylls av så mycket energi och motivation av att umgås med den 14-åriga grabben som bor i huset intill, eller den 55-åriga kvinnan som kommer hem till sin 30-åriga partnern efter jobbet. Det där paret, som på pappret skulle vara så omaka, men som i verkligheten känner att de hittat sina själsfränder, Vilka är vi att säga att dessa relationer är fel? Vilka är vi att säga att dessa personer inte passar ihop? Vilka är vi att säga att en yngre partner per automatik kommer bli en vårdare av den äldre när denne eventuellt blir sjuk? Vilka är vi att säga att den yngre partnern inte med glädje, och framförallt av kärlek, kommer ta hand om sin partner om så skulle behövas? "Du ska inte behöva vara en vårdare..." Om en jämnårig partner skulle råka ut för en olycka och bli ett kolli då? Är det meningen att man, hur mycket man än älskar vederbörande, bara ska vända partnern ryggen och fokusera på nån som behöver mindre vård? Kärleken försvinner inte med skador, likväl som om den skulle försvinna med ålderdom.
Jag älskar kärleken. Speciellt när den slår knockout med med. Det är då jag förstår att den är på riktigt. Jag vet att det är på riktigt nu. Jag har vetat det sedan jag blev golvad av den. Det finns dock några skillnader. Kön är en sak. Jag vill gärna tro att utvecklingen kommit så långt att det bara är ett första, litet hinder. Ålder är det andra. Mer än en gång har jag fått höra att det är ett problem. Men om jag ser det som en skillnad som är lätt att förstå, kan då inte fler se det på samma sätt?
Som jag började i mitt inlägg så kan skillnader vara olika svåra att förstå beroende på vilken synvinkel man väljer att ha. Ska vi köra den stora, men ändå lättbegripliga varianten, eller ska vi krångla till saker mer än vad som är nödvändigt?
Så...förlåt mig fader, ty jag har syndat... Men måste vi göra allt så mycket svårare än vad det behöver vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar